Har precis suttit i en djup diskusson om kärlek med två nära vänner till mig. Allt som handlar om kärlek är nånting som förbluffar mig, även fast jag inte själv är kär i någon just nu så blir jag alldelse stum när jag hör andra prata om hur underat det känns att vara älskad av någon, en flickvän eller pojkvän. Jag har själv varit där men minnen bleknar och det blir allt svårare att ta på de känslor som jag tidigare har känt och uppleft. Jag tror att det är jätte viktigt att känna sig älskad för att orka med vardagen och alla hinder som dyker upp i ens liv. Det behöver nödvändigtvis inte handla om kärlek från ett förhållande utan det är lika viktigt att känna sig älskade av sin familj och sina vänner. För vad skulle livet vara utan kärlek? Grått och trist, jag tror att om man inte känner sig älskade har man större svårighet att gå runt med ett leende på läpparna. Själv har jag stor fvårighet att säga att jag älskar någon, speceillt när det kommer till familjen och mina närmsta vänner. Att visa kärlek är nånting som jag måste bli bättre på, för jag vill ju själv känna mig älskade och omtyckt.