förut idag när jag stod och väntade på bussen vid våghustorget så insåg jag hur förbannat mycket jag faktiskt gillar örebro. jag tycker verkligen om den här staden och känner inget som helst behov av att flytta härifrån, jag vet inte om det var den fina julbelysningen eller alla glada människor som var ute på julklapps jakt som fick mig att känna sådan kärlek till staden. men jag trivs verkligen här, och tror att jag kommer stanna här ett bra tag till, kanske till och med föralltid?!

jag hatar verkligen när saker bara krånglar och inte funderar som det ska, hatar den jävla skrivaren och att bläcket i precis tog slut. hatar snabbkassorna på coop och sura tanter som inte ens borde få jobba i affär. usch va irriterad jag är nu.

jag skulle verkligen vilja spendera en natt med dig, en natt i din famn. jag är jävligt medveten om att jag inte ens ska tänka tanken. och jag borde inte vilja det här. men det är så svårt att låta bli. bara du och jag, det vore så himla mysigt.

jag blir lika förvånad varje gång jag tittar ut genom fönstret, det är snö överallt, på marken på träden och i luften. snön kom så plötsligt och har nu lagt sig som ett stort vitt vacker duntäcke för att värma jorden. jag tycker faktiskt om snö, så länge den ligger kvar och inte blir till slask.

Har du någon gång tänkt på hur många människor vi möter varja dag, alla med sin egen historia, sina egna hemligheter och problem. så många människor som vi möter varje dag men bara passerar som om de vore luft. att alla människor bär runt på information och hemligheter som du troligen aldrig kommer att få ta del utav.
har du någon gång tänkt på hur mycket folk kan veta om dig bara genom en blick? sättet du klär dig på, ifall du går runt med ett leende på läpparna eller tårar i ögonen. har du tänkt på hur lätt du kan bli misstolkad bara genom en sån simpel detalj som vilken färg du har på håret. varje människa du möter har sin egen historia och du kommer troligen aldrig få ta del av just den människans liv förutom en mötande blick.