jag har kommit på mig själv den sista tiden med att irritera mig på skit saker, små små saker utan någon egentligen större betydelse. jag har helt enkelt blivit lätt irriterad vilket jag inte alls triva med. jag brukar ha ganska bra tålamod enligt mig själv. samtidigt som jag känner irritation så känner jag mig känslokall, att jag inte bryr mig tillräckligt om andra människor och att jag inte har sånna känslor som jag egentligen kanske borde ha eller känna. jag är ju inte sån här egentligen. men den jag är mest irriterad på är nog ändå mig själv. och den som får ut för min känslokalla sida allra mest är nog också jag. jag kanske är lite hård mot mig själv. men bättre att ta ut skiten på sig själv än att det går ut över dom som jag tycker om och bryr mig om. men jag tror att det är en period som jag har nu, eller en fas. det kommer gå över snart snabbare än vad jag tror. eller det är alla fall vad jag hoppas på. vill inte känna mig som någon känslokall robot som blir irriterad för minsta lilla skit sak. det är inte jag och borde inte vara jag!