det var alltid jag som sa att filmer inte borde sluta lyckligt, inte alltid. att huvudrolls innehavaren borde dö då och då, eller att killen och tjejen inte får varandra i slutet. jag tror jag har ändrat mig. jag gråter inte ofta, speceillt inte av film, men efter att ha sett remember me strömar tårarna ner för mina kinder. hur kan världen vara så ond?