du tar så mycket onödig energi, energi som jag skulle behöva till annat. vet du hur det känns att söka med blicken, registrera varje människa du möter, i hopp om att det kanske är du. som att gå på lina, så känns det. jag har absolut ingen som helst kontroll och snart kommer jag ramla, tappa balansen. din frånvaro både syns och känns. jag tror inte du förstår, hur det är att ständigt ha dig i baktanke, som om allt kretsar kring dig.